Vara mamma och vara jag....

igår försvann typ hela dagen i ett huj...och igår var egentligen en väldigt viktig dag för mig som gudmor. Jo min gudson Oliver fyllde 16 år och var jag där? NÄ. Ringde jag? Nä. Skickade jag present eller blommor? Nä. En riktig skitgudmor alltså. Jag fick iväg en liten rad på kvällen med grattis och vi fikar någon dag. Duktigt.
Men varför vart det så dåra. Jo först var det Helen, sen Patrick och sen Pernilla som behövde min uppmärlsamhet. Sen var jag tvär slut. Med Pernilla var jag på vårdcentralen med hennes värkande leder. Och vilken bra doktor vi fick träffa. Anledningen till värken är att hon är överrörlig. Sen fick hon röntgen tid idag. OH NO idag jag ska ju på min gastro då.

Ja ja vi fick ihop det, tillbaka kaka av Helen hon skjutsade oss till lasarettet kl 9 kl 9.30 hämtade hon Pernilla som var klar. Snabbt!!! Nu har jag varit mamma klart för en stund, nu ska jag bara var jag, blä.

Sen  gick jag upp dit jag skulle till hell...

Men oj vad gulliga de var ligg och vila här vi sätter nål såhär osv. In i undersökningsrummet jag försvinner in i mig försöker komma bort från alla evinnerliga undersökningar som gjort att svarta burken är överfull. Det pyser fram minnesbilder, förtryckta känslor och rädslor. På väg in hör jag hur någon spyr i rummet brevid.
Gunnar kommer min doktor han är så bra och rolig och snäll och charmig och bra. Vi pratar lite de ger mej Dormicum jag somnar de jobbar och 45 minuter senare vaknar jag av att Patrick ringer :) allt klart och jag minns ingenting. TJOHO!!!
Magen såg bra ut men det var bra att vi kollade förklarade Gunnar efteråt dessutom hade jag magsäcken full av .. ???? Tänker ni nu. Jo när de gjorde min urostomi tog de magsäck därav har jag häftklamror. Så jag fick gå hem skönt. Patrick kom och hämtade mej tog en prommis och nu ska jag vila.

Ha det gott mycket vila M