det går framåt fast med myrsteg. Fattar ju fortfarande inte hur mycket tid som gått och går. Men vi har börjat små smått med avvänjning eller nä vi gör så att jag får vara ensam lite hit och dit kan ju inte bara börja vara själv helt så vi gör som man gör på dagis med små barn men istället för invänjning så har vi avvänjning. Sakta sakta. Ibland undrar jag om det är för mej eller för min familjs skull. Tycker det är superduper skönt att vara själv allafall. Idag när Mr P kom hem tyckte han jag såg jätte pigg ut :) hade fixat till mej lite med mascara och fläta i luggen. Hade dessutom gått småprommisar med Buster han går med nu fast bara runt området. Så jag mår bra av vara lite själv allafall.
Vilken resa. Minnet är fortfarande som om jag var kanonfull, ibland så är det helt klart och så plötsligt så har jag ingen koll alls vilket får mina kära att bli förvirrade. Mycket återblickar i livet är det vart eftersom jag kommer ihåg. Både roligt och jobbigt och rörigt.
Ja men nu ska jag vara i nutid en stund för Buster skäller väldigt så jag ska kolla vad det är som stör honom så, antagligen några bran som är ute och leker i jätte snöhögen utanför. -Voff matte ser du inte de leker jag vill oxå ut voff matte kom igen!! :)
Ha en härlig eftermiddag i soligt och vintervitt Sverige.
Kram Monica
skämms för att jag skriver så sällan, läser här hos dig som alltid varjekväll & du ger mig sådan styrka med att du är så otroligt stark & kämpar glöd.
SvaraRaderaHar en blogg jag med men skriver inte så flitigt dom dig.
Tänker på dig & snart är det vår även om jag älskar denna vackra vinter efter alla år i Australien.
Miljoner Kramar Lollo