för Mr P ska ta en bärs med jobbarkompisarna. Bra tycker jag ta 2 vilket Monica 25 aldrig skulle sagt men men man lär sig. Och sen alla ni som känner Mr P vet ju att han bäljar ju inte i sig precis så ta gärna 2 du. Då kanske han kan släppa lite av sin oro över mej, kanske. Inte för att jag inte uppskattar det både han och Tilda är väldigt gulliga och omtänksamma ja Pernilla med såklart. Men Mr P oroar sig mest Tilda är med mej mest och Pernilla är lite mer som jag att "ja men det fixar sig".
Men tänk ändå att mina små tjejer är numera stortjejer Tilda ska snart flytta hemifrån gulp tjoho allt på samma gång. Man vet ju att den här dagen ska komma kommer ju ihåg själv hur häftigt det var. Jag var ju en riktigt mammagris och så fick jag en lägenhet bara sådär i första hand i Skarpnäck. Poff så hade jag flyttat hemifrån. Från det att jag bestämt mig och gått till bostadsförmedlingen i Skarpnäck, och det var lika svårt då som nu men killen som jobbade där hade just fått in ett återbud. Så då fick jag det och 3 veckor senare flyttade jag. Vilken lycka :). Tjejernas pappa packade moppen och flyttade efter 3 veckor efter när han insåg hur bra det var att bestämma allt själv.:)
Och Pernilla har börjat jobba och även det minns jag oftast får man ju inte toppen jobbet. Men även där minns jag hur stolt jag var och wow första lönen den gick åt fort. Får se hur det blir här hon är ju lite lik mej så.
Ja mina tjejer är stora nu. Och jag är så tacksam och lycklig att jag är här för att uppleva det och alla ni som kännt mej en stund vet att det var lite väl nära att jag inte gjort det.
Ja och så idag har jag börjat på min bok. Det går mycket trögare än jag trott, blä. Men jag har börjat så en sida i taget. Kanske därför som jag tänker en del på hur tokigt allt höll på bli och kanske också därför det är lite jobbigt att skriva för man far ju lite bakåt i tiden. Men terapi kan man ju också kalla det.
Lycka är oxå att gå ut med killar 2 vilket går riktigt bra nu. Stolt som en 5 åring på sin första cykeltur och sämre blev det inte när jag mötte en dagis grupp som utbrast åh vilka gulliga hundar, den svarta är sötast. Mmm söt är han lilla Milo och Buster är så snäll så man blir tårögd.
Ja sämre kan man ha det :)
Så alla ute i världen sköt om er och grattis Milla till nya lägenheten bra att jag har någonstans att bo nästa gång vi far till NY och tur att jag inte behövde infria mitt löfte att hon kan bo här ;) hon skulle nog bli galen på 2 sekunder, typ.
Mycket kärlek M.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar